UMEÅ  Centrala Umeå växer så det knakar, men befolkningsökningen håller faktiskt något högre takt på landsbygden. Utanför tätorten är också inkomsterna högre och sjukdagarna färre. Landsbygden är en välmående del av Umeå kommun.

Det konstateras i en färsk rapport som tagits fram av kommunens avdelning för övergripande planering.

Begreppen tätort och landsbygd definieras utifrån antal invånare per ytenhet.

93 procent av Umeå kommuns totala yta betraktas därför som landsbygd.

Rapporten visar att landsbygden är minst lika livskraftig som de centrala delar som utgör kommunens tätorter – och på vissa områden är faktiskt landsbygden vinnare om man gör en jämförelse.

Lite hårddraget skulle man kunna säga att lantisarna har det bäst.

Umeå är en av Europas starkast växande städer – även om målsättningen med 200 000 invånare år 2050 är ifrågasatt.

Under åren 1982-2013 ökade folkmängden med drygt 36 000 invånare.

I antal människor räknat står naturligtvis centrala Umeå och övriga tätorter som exempelvis Hörnefors, Holmsund/Obbola och Sävar för den största delen av folkökningen.

Men procentuellt sett har faktiskt landsbygden, med 6 000 nya invånare, haft en något snabbare befolkningstillväxt.

Det märks mest i kustområdet och närmast Umeå tätort – i de inre delarna av kommunen är folkökningen svagare, framför allt i de norra delarna.

Den snabba folkökningen på landsbygden kan förklaras med att åldersstrukturen har förändrats under årens lopp.

Landsbygdens äldre generation har av naturliga skäl successivt fasats ut – och ersatts av unga människor och barnfamiljer som valt att leva i den något lugnare småhusmiljö som finns utanför tätorten.

Det märks också i rapporten när man tittar på arbetstillfällen och framför allt arbetspendling. De allra flesta som bor på landsbygden jobbar nämligen i tätorterna.

Enkelt uttryckt: en stor del av befolkningsökningen utgörs av yngre människor som har valt att bosätta sig på landsbygden av andra skäl än jobbet – dit är man villig ett pendla varje arbetsdag.

I rapporten konstateras också att de som bor på landsbygden tjänar bättre än boende i tätorten.

Det är hushållens sammanlagda medelinkomster som har jämförts.

403 000 kronor per hushåll på landsbygden – 296 000 kronor i tätorten, är siffrorna för 2012 enligt Statistiska centralbyrån, SCB.

Den stora skillnaden kan till viss del förklaras med att centrala Umeå och tätorten har fler ensamstående, inte minst studenter.

Men sammantaget tjänar ändå inte de som bor på landsbygden sämre än i tätorten – snarare lite bättre.

Att säga att de som bor utanför kommunens centrala delar är friskare kan vara att ta i, men i åldrarna 35-64 är i alla fall skillnaden i antalet sjukdagar markant stor och varierar mellan fem till tio dagar per år beroende på ålder och kön – till fördel för dem som bor på landsbygden.

Rapporten i sin helhet finns att läsa på Umeå kommuns hemsida, www.umea.se. eller här

Här dock ytterligare några axplock av jämförelser mellan tätort och landsbygd:

Utbildningsgraden är betydligt högre i tätorten. 39 procent har minst tre års högskole-utbildning, på landsbygden är siffran 30 procent och betydligt fler har valt att sluta skolan efter gymnasiet.

Antalet utrikes födda är mycket större i tätorten. Framför allt gäller det personer som kommer från länder utanför EU.

På landsbygden finns det färre arbetslösa. Sysselsättningsgraden ligger på 87 procent, i tätorterna på 74 procent.

Vk
Publicerad 23 juli 2015